Så nu sitter jag här i London och allt känns konstigt. Jag har ett rum på översta våningen. Ingen annan bor här så det är för mig själv vilket är skönt. Rummet är litet och mysigt med en stor säng :D Resan gick i alla fall bra även om jag tyckte det var sjukt jobbigt att sitta där ensam på planet. Jag var till och med ensam på min rad. Haha. Jag försökte i alla fall hålla känslorna i styr. Ville inte sitta och gråta och få flygvärdinnorna på mig. Sen fann jag mig ensam på en av Europas största flygplatser Heathrow. Jippie. Kuljul. Men det gick bra. Jag sprang nästan för jag var så uppe i varv. Jag tog mina två väskor utan krångel och gick mot taxin. Jag hade bestämt att ta taxi med anledning av mycket bagage. Jag fick en taxi och en taxichaufför. Det var roligt att åka taxi men man känner sig som en brottsling nästan. För det är mer som en bur än en bil. Busschafföreren visste inte att man har stötdämpare på bilen ifall man stöter på ett gupp. Han använde det för att hoppa över farthindrena. Hade jag inte varit fastspänad hade jag hoppat och kastats runt runt.

Huset är ett typsikt engelskt hus. Tre våningar, en konstig ytterdörr och så helteckningsmattor. Men pappan var jättetrevlig men barnen var blyga. Jag fick pasta och tomatsås som var gott. Sen var det dags att packa upp. Då ville jag bara dö. Ringa till mamma och be henne boka en biljett hem omedelbums. Men ja sen tog jag mig samman och bondade lite med barnen. Vi har läst "Här kommer brandbilen" och "här kommer bussen" den senare kan ha varit det tråkigaste jag läst. Men de gillade den! Sen kom mamman hem och jag fick lika mycket information på tio minuter som en normal människa tar in å två veckor. Men jag känner mig som hemma i alla fall. Det är ju knas att jag är i London men annars är det fint! Skriver mer i morrn.

Ni får leva med att texten är understryken. Vet inte vad jag gjorde och kan inte få bort det.

Cheers!